nathalinchen

Jag vet inte varför jag knappt skriver här längre.
Det är skönt att skriva av sig.
Och sen när jag börjar skriva, då tvekar jag. Tvekar på om det är okej att publicera det, eller om det är respektlöst?
Jag orkar inte visa någon respekt längre. Ingen hänsyn. Jag orkar inte låtsas som om det är okej heller.
Att lämna någon i så många år. För att sen komma tillbaka och tro att allt är som vanligt. Är det okej?
Alla förtjänar en andra chans. Jag vet.
Men om personen har fått två chanser redan? Förtjänar denne då en tredje chans? Tredje gången gillt säger dom ju.. Men jag vet inte?
Det är jobbigt att tänka på det. För bara tanken av det gör mig illamående, ledsen, förbannad, sårad. Jag kan inte ens känna mig glad över det faktum att du försöker. Vad säger det om mig? Är jag en dålig människa för det?
Eller är det normalt? Är jag normal som reagerar som jag gör?

Jag har inga svar på det. Jag vet bara att just nu känner jag mig bara vilsen i mina egna tankar. Jag får ingen ordning på dom.

Hur som haver.
Jag sitter här och lyssnar på Mick Flannery - Goodbye. Rätt sorglig låt, men den är vacker. Hans röst är härlig.

I helgen har Anton varit här. Vi har kollat på film!

Och nu känner jag mig megatjock. på riktigt. så mycket som jag har krängt, det är inte okej.
Så nu ska jag inte äta mer skit på länge. LÄNGE. Fattar ni? Jag ska inte ens äta det på helgerna. Inte en enda dag. Känns det som nu. Jag hoppas jag kan hålla det iallafall. Jag ska hålla det.

Man kanske skulle ta och lägga sig i sängen istället?  Klockan börjar ju bli mycket. Men jag vill lyssna på musik. Tur jag har spotify på mobilen. Fan vad jag är bra.
Något måste man va bra på, inte sant?