Vart är vi på väg..
Några tankar denna kväll tar mig till dagens sjukvård & psykvård.
Jag blir verkligen mörkrädd när man får se vart vi är på väg.
Man kan tycka, att i ett så välutvecklat samhälle, som vi lever i, borde man väl kunna sköta sina jobb?
Nej, tydligen inte.
På bara några veckors tid har jag fått höra flera exempel från folk som behövt hjälp av antingen läkare eller kurator eller dylikt.
När man sedan får höra att de bara blir ivägskickade till andra ställen, då blir man rädd.
Men det som gör mig mest ledsen, det är verkligen hur svårt det är för folk att få tag på någon att prata med.
Att må dåligt, och vilja prata med en proffesionell, och sedan bli nekad den rätten, gör mig på riktigt förbannad.
Det är som om vi i det här samhället istället propsar på att folk ska ta medicin. Antidepressiva hit, och antidepressiva dit.
Om någon mår dåligt, och faktiskt tar steget till att försöka få tag på en psykolog, tror dom då verkligen att de vill ha antidepressiva som inte ens hjälper? Läkemedel som bara ger massa bieffekter och inte alls gör att personen mår bättre, utan bara att ångesten dämpas lite ibland?
Är det så vi ska leva nu för tiden? Allt är medicinerat. Har man ont i magen - ta en tablett. Har du ont i halsen - ta det där. Har du ont i huvet - ta en tablett. Har du ont någon annanstans - ja men för all del, ta mer tabletter.
Är det konstigt att folk blir pillermissbrukare? Nej. Det är det faktskt inte. Inte när man tänker på att efter ett antal månaders tid, när tabletten faktiskt ger en liten inverkan på hur personens ångest framtecknar sig, så kommer personen förmodligen alltid få ta såna mediciner, för att de är rädda för att få tillbaka sin ångest/depression. Och när de medicinerna slutar verka, ja, men då höjer vi dosen istället.
Vad hände med psykologerna som man kunde gå och prata med?
Som bollade idéer med en, som kunde få en att se ur andra synvinklar? En psykolog som grävde djupt, djupt in i en människas inre, bara för att kunna nå honom/henne, så att de kunde bearbeta en jobbig sak de varit med om ?
Nu för tiden är de så jävla lata, så de proppar hellre i folk mediciner än att göra det dom är utbildade till - prata.
Jag säger inte att ALLA är såna. Men alldeles för många är sådana, tragiskt men sant.
Samma sak är det inom sjukvården.
Man får vänta alldeles för länge för att få reda på vad det är som är fel.
Sen blir man feldiagnostiserad och får gå på en jävla massa andra undersökningar.
Det är inte lätt att se från början, utifrån, vad det är för fel. MEN, istället för att hålla på att skicka hem personer som faktiskt inte mår bra, så kan ni väl kolla upp det ordentligt?
Känns ju inte konstigt att folk inte vill söka hjälp, när de vet att de förmodligen inte kommer få den hjälp de behöver.
Jag vet inte vad man ska tro längre.
Vart på vägen svängde dom fel?
Jag blir verkligen mörkrädd när man får se vart vi är på väg.
Man kan tycka, att i ett så välutvecklat samhälle, som vi lever i, borde man väl kunna sköta sina jobb?
Nej, tydligen inte.
På bara några veckors tid har jag fått höra flera exempel från folk som behövt hjälp av antingen läkare eller kurator eller dylikt.
När man sedan får höra att de bara blir ivägskickade till andra ställen, då blir man rädd.
Men det som gör mig mest ledsen, det är verkligen hur svårt det är för folk att få tag på någon att prata med.
Att må dåligt, och vilja prata med en proffesionell, och sedan bli nekad den rätten, gör mig på riktigt förbannad.
Det är som om vi i det här samhället istället propsar på att folk ska ta medicin. Antidepressiva hit, och antidepressiva dit.
Om någon mår dåligt, och faktiskt tar steget till att försöka få tag på en psykolog, tror dom då verkligen att de vill ha antidepressiva som inte ens hjälper? Läkemedel som bara ger massa bieffekter och inte alls gör att personen mår bättre, utan bara att ångesten dämpas lite ibland?
Är det så vi ska leva nu för tiden? Allt är medicinerat. Har man ont i magen - ta en tablett. Har du ont i halsen - ta det där. Har du ont i huvet - ta en tablett. Har du ont någon annanstans - ja men för all del, ta mer tabletter.
Är det konstigt att folk blir pillermissbrukare? Nej. Det är det faktskt inte. Inte när man tänker på att efter ett antal månaders tid, när tabletten faktiskt ger en liten inverkan på hur personens ångest framtecknar sig, så kommer personen förmodligen alltid få ta såna mediciner, för att de är rädda för att få tillbaka sin ångest/depression. Och när de medicinerna slutar verka, ja, men då höjer vi dosen istället.
Vad hände med psykologerna som man kunde gå och prata med?
Som bollade idéer med en, som kunde få en att se ur andra synvinklar? En psykolog som grävde djupt, djupt in i en människas inre, bara för att kunna nå honom/henne, så att de kunde bearbeta en jobbig sak de varit med om ?
Nu för tiden är de så jävla lata, så de proppar hellre i folk mediciner än att göra det dom är utbildade till - prata.
Jag säger inte att ALLA är såna. Men alldeles för många är sådana, tragiskt men sant.
Samma sak är det inom sjukvården.
Man får vänta alldeles för länge för att få reda på vad det är som är fel.
Sen blir man feldiagnostiserad och får gå på en jävla massa andra undersökningar.
Det är inte lätt att se från början, utifrån, vad det är för fel. MEN, istället för att hålla på att skicka hem personer som faktiskt inte mår bra, så kan ni väl kolla upp det ordentligt?
Känns ju inte konstigt att folk inte vill söka hjälp, när de vet att de förmodligen inte kommer få den hjälp de behöver.
Jag vet inte vad man ska tro längre.
Vart på vägen svängde dom fel?